glöggafton

Ikväll ska vi ha lite julfika här hemma. Ja det blir ingen stor tillställning såklart, bara de tre små fjantarna, jag Erika och Jonas. Vilket i och för sig inte är så "bara" för vi är faktiskt rätt grymma.
Jag och Erika kom på denna briljanta idé igår när vi var på luciafirande i domkyrkan. Det var så mysigt och stämningsfullt att vi tänkte spinna vidare på den härliga julstämningen. Jonas är väl inte lika laddad eftersom han inte är nån glöggfantast men jag försöker övertala honom om att det inte är själva glöggen som är det viktigt utan det är atmosfären och julkänslan vi vill åt. Vi får se om vi lyckas.

ja jag är lättroad

upp som en sol och så ner igen

Jag är i grund och botten en väldigt positiv människa. Det krävs mycket för att jag ska gnälla och hellre se de dåliga sidorna än de bra, vad det än gäller. Men jag är även en realist som gärna vill ha klart för mig vad jag kan förvänta mig. Givetvis tycker jag om att vara spontan men inte när det gäller större saker. Som att flytta tex. Där vill jag planera och diskutera för att komma fram till logiska lösningar som känns realistiska. Jag avskyr när min framtidsplan känns oklar och jag inte har kontroll på vad som ska komma. Mycket av det här bottnar i min storasysterroll som även gjort att jag ibland oroar mig lite väl mycket. För att undvika mina orosmoln så vill jag istället se till att ha kontroll och försöka planera mig lugn. När jag då hamnar i en situation som jag känner är lite läskig och som jag inte riktigt vet hur den kommer att utveckla sig så blir mitt humör som en bergochdalbana. Precis så är det i och med att vi ska flytta från Visby. Ena stunden är jag jättepeppad och ser fram emot det kommande äventyret med allt roligt som väntar. Jag letar fina möbler till vårt nya hem och fantiserar om hur fint och mysigt det kommer bli. Jag tänker på hur härligt det ska bli att äntligen få bo så nära familjen igen och hur ofta vi kommer kunna ses nu. Jag planerar (i mitt eget huvud) trevliga middagar med mina kusiner som jag nu kommer kunna ta upp kontakten med. Det pirrar i magen när jag kommer fram till att min garderob kommer få sig ett sånt lyft nu när jag har så nära till Stockholms shoppingutbud. Ja, det verkligen kryllar av förväntansfulla idéer och tankar i min lilla hjärna. Till helt plötsligt. Pang! säger det bara så blåser allt bubblande roligt bort och ersätts med små dystra moln av oro. Jag har ju inget jobb där så att uppdatera klädutbudet lär få vänta, en evighet. Detsamma gäller allt pyssel och fina möbler jag tänkt dekorera vår nya lägenhet med. Jag får väl vara glad om jag har en säng att sova på. Dessutom är lägenheten så liten att något mer än en säng knappast kommer få plats. Här kommer oftast även åldersnojan in och spökar, som jag så länge kunnat hålla borta. För det känns ju knappast moget och vuxet att flytta till en MINDRE lägenhet än den man redan har. När det kommer till det här med att bo nära familjen och så så tänker jag i mina dystra stunder att vi säkert kommer ses ibland men antingen så tröttnar de väl på mig för att jag alltid vill hänga där eftersom jag inte har något jobb. Eller så får jag mot förmodan ett jobb och då kommer vi inte hinna se i alla fall. Mina kusiner kanske inte alls har lust att börja umgås med mig så de där mysiga middagarna kan jag nog se mig i stjärnorna efter.

Såhär håller jag på, upp och ner, fram och tillbaka. Tankarna snurrar i en takt som jag omöjligt kan hänga med i. Men långt långt där inne vet jag en sak som även i de tyngsta ögonblicken gör mig lite lugnare. Jag är en positiv människa och jag vill att det här ska bli bra. Jag vet att jag när allt kommer omkring inte kommer låta de negativa tankarna vinna. Vi kommer få det mysigt i vår lilla lilla lägenhet. Jag kommer kunna träffa min familj i den mån det går och det kommer vara lagom. Jag tänker se till att jag får äta mysiga middagar, eller i alla fall ta några trevliga drinkar med mina kusiner (mormor sa ju faktiskt att de vill träffa mig med). Min garderob är nog det minsta problemet i allt det här, för sen när har jag tackat nej till att leva på nudlar ett tag om jag får njuta av ett par nya snygga skor istället?

att leva på hoppet ger knappast pengar på kontot

Då var det dags att ta sitt pick och pack och flytta från ön. Igen. Den här gången blir det Stockholm. Jag har nog insett att det här var oundvikligt men har hela tiden blundat för det. Mitt mål har ju varit att efter examen få flytta tillbaka til Visby och verkligen få bo där igen. Jag har betett mig som envishet personifierad och hoppats och hoppats på att det här jobbsökandet ska ordna sig till slut. Men när det knappt finns några jobb att söka så kommer det till en gräns när man helt enkelt måste ge upp. För min del så var det så svårt att acceptera det här att jag inte såg att jag faktiskt nåt den där gränsen. Jag levde i en bubbla och hoppades att de runt omkring mig skulle göra precis som jag, bara fortsätta köra på och hoppas hoppas hoppas på att det där undret skulle hända och ett jobb skulle komma flygande. Men så blev det inte och nu ger jag upp, helt frivilligt. Vi flyttar och så ser vi vad som händer. Ön finns ju alltid kvar och den kommer alltid vara den plats jag i hjärtat kallar hemma. Nu är det bara att se till att även borta blir bra.

läskigt

Att gå på arbetsintervju är sjukt läskigt. Man blir liksom synad ut i sömmarna och allt man säger kan vändas och vridas på tills man knappt vet vad man sa från början. Idag var jag på intervju och jag har INGEN aning om hur det gick. Man blir lätt lite paranoid i en situation där man vet att man måste visa sin absolut bästa sida. Jag hoppas natt det jag sa var tillräckligt bra för att de ska gilla mig så pass mycket att de ger mig en chans. För då skulle jag bli superduperglad.

min dag

Idag har det pluggats lite, med betoning på lite. Jag har inte alls varit så produktiv som jag borde ha varit. Tyvärr har jag mest ägnat dagen åt att slappa. En lyx jag egentligen inte har tid med för jag ska jobba de kommande tre dagarna och på söndag ska första uppgiften i nya kursen vara inlämnad. Men va tusan, man har ju pluggat förr och lite press och stress har aldrig skadat.

hungrig

Jag är superhungrig men jag drar mig från att öppna vårt kylskåp. Där inne ligger några ostar som säkert är väldigt goda att äta, speciellt med lite härligt rödtjut till. Men det luktar fanemej inte gott. Så nu när magen knorrar och känns sådär obehagligt ihålig så är det faktiskt riktigt irriterande att man på riktigt mår illa av att försöka hitta något att fylla magen med.

idag

Idag ska jag plugga, plugga och plugga. Vilket jag faktiskt ser fram emot.

Men för att kunna dra igång med plöjandet av "Kvalitet- från behov till användning" så var jag tvungen att fixa lite först. Så hittills har jag även betalat lite räkningar, varit och köpt mjölk och kakor till kaffet och även hämtat ut ett paket med två efterlängtade tröjor från H&M (som jag egentligen INTE har råd med). Så nu är det dags att sätta igång med läsandet.

på tal om fantastiska föräldrar

Min ljuvliga lilla pappa fyller år idag!! HipphippHURRAAA! :)

Jag älskar dig pappisen.

ett band i rosa

Jag är mycket väl medveten om vilken tur jag har haft på föräldrafronten. Min mamma och pappa är två helt underbara människor och jag är så tacksam att just dem är mina föräldrar. Man har ju liksom inte möjligheten att välja vilka som ska uppfostra en. De bara är där när man som ett skrikande litet knyte möter denna värld. För min del hade det inte spelat någon roll om man hade kunnat välja, jag hade inte valt några andra i alla fall.

Ikväll missar jag mitt absoluta favoritprogram på TV på grund av att Rosa bandet galan går istället. Om det hade varit ett annat program som kommit ivägen för mitt kära Lyxfällan så hade jag varit skitsur. Men nu gör det mig ingenting. För galan som sänds ikväll är så viktig på så många olika sätt. Varje år får den mig att tänka och varje år inser jag samma sak. Min mamma är är magisk. Hon är utan tvekan min största inspirationskälla och mitt största stöd. Jag är 25 år gammal och det är fortfarande till mamma jag ringer först när det har hänt nåt, hon är den första jag vill berätta allt för. Så har det alltid varit och så kommer det alltid fortsätta vara. Vi har ett starkt band mellan oss som inte är en självklarhet bara för att man är mor och dotter. Vårt band har visserligen alltid funnits där men det har växt sig starkare och starkare med åren. Vi har gått igenom mycket tillsammans, där allt från magknipsskrattande till gråt som varit nära att krossa hjärtat varit inblandade. Men genom alla dessa toppar och dalar så har vi hela tiden haft varandra. I många år var väl mitt stöd till mamma kanske inte lika tydligt som mammas var till mig. Men det fanns alltid där och nu när jag är äldre så är jag glad att jag på ett annat sätt kan uttrycka hur mycket hon betyder för mig. Nu kan jag dessutom uppskatta henne på så många andra sätt än som endast min mamma. För hon är även en fantastisk kvinna och människa som är uppskattad och älskad av många fler än mig. Det finns få personer som faktiskt lyser upp det rummet de går in i. Men min mamma är en av dessa få. Hon har det där som man inte kan sätta fingret på men som får en att vilja lyssna på just henne. Vilket man gör helt rätt i, för det hon säger är värt att höras.

Jag kan skriva i oändlighet om dig mamma. Men i grund och botten så ville jag bara säga att jag älskar dig och jag är stolt över att vara din dotter.

då kör vi igen då

Nu har jag äntligen tagit tag i att få klart min tenta som skulle varit inlämnad i augusti. Att ta en sommarkurs på heltid och samtidigt jobba på heltid blev liksom lite för mycket. Plus att det ju var sommar och man hade massa roligt att stå i gjorde ju inte koncentrationen skarpare direkt.

Men nu har jag tagit nya friska tag och registrerat om mig på kursen så nu ska poängen nog trilla in så smånginom. Men först ska ju bara tentan skrivas och trots att det är kul så är det lite motigt att skriva på något som jag borde haft klart för flera månader sen. Lite kass känner man sig ju. Men det är faktiskt himla mysigt att få sitta här på biblioteket med syster och pojkvän och blanda nytta med nöje. För här sitter vi, tre plugghästar som trivs rätt bra med tillvaron trots den överhängande studiestressen.

De fyras gäng

En gång i tiden ingick jag i en en väldigt speciell kvartett. Vi var de bästa av vänner och hängde ihop varje dag i flera år. Vi kände varandra utan och innan och lät inte gärna några andra in i vår cirkel. Det var en trygghet som jag nu i efterhand ser var helt ovärderlig för mig då. Jag tilläts vara helt och hållet mig själv under en period i livet när man är som mest sårbar. Varenda liten kommentar eller ont ord kan skada en så mycket när man är ung och då var det så skönt att veta att man i alla fall aldrig var ensam. Vi fanns där för varandra och då kändes det helt självklart. Vi visste var vi hade varandra och det gjorde oss starka.

Nu har tiden gått och vi är väl vad som kallas för vuxna. 25 år gamla är vi, på pappret i alla fall, för mitt sinne känns nästan aldrig äldre än 17. Jag är medveten om att jag på många sätt har förändrats sen den tiden då jag var en av dessa fyra. Men på många sätt är jag exakt likadan som då. Hoppas jag i alla fall. Med tiden har ju en massa annat hängt med och man har ett lite tyngre bagage av kunskap och erfarenheter med sig nu. Vi lever alla fyra mer eller minder olika liv och ses eller hörs inte så ofta som vi trodde att vi skulle göra när vi var små. Vi har växt åt olika håll men trots det så är banden mellan oss speciella. Människor som var viktiga för en som som liten och som fanns där under så många år slutar inte bara vara viktiga. Under mer än halva mitt liv träffade jag Sandra, Emma och Elle i princip varje dag. Så trots att vi inte vet lika mycket om varandra som den vuxna versionen så finns alla minnen kvar och binder ihop oss än idag.

Med allt detta ville jag nog bara säga att det ska bli himla kul att träffa er igen!

jag och mina fjärilar

Det är konstigt det där. Med kärleken.
Man kan ju tycka att de fjärilar man känner fladdra runt i magen när man är nykär borde försvinna efter ett tag. Inte helt såklart för det vore tragiskt. Men man borde ju i och med att tryggheten i förhållandet växer låta några av de där vackra fjärilarna flyga vidare, att de liksom inte behövs längre.
Så är det inte för mig. Mina fjärilar har gjort helt tvärt om och bara blivit fler med tiden. Den nya förälskelsen med de pigga och nervöst fladdrande fjärilarna man kände då har nu ersatts med de ännu härligare men lite lugnare och harmoniskare fjärilarna som nu bosatt sig i min mage. Jag känner dem där ofta och blir då påmind om vilken tur jag har haft.

vad hände?

Under hela min tid som högskolestudent så trodde jag att allt skulle kännas så bra när examen väl var tagen och jag hade en riktig utbildning att luta mig mot. Men nu såhär 4 månader efter examen så måste jag säga att det ända jag känner är en gnagande ångest. Det är ju nu jag ska skaffa det där jobbet jag pratat om under de tre åren som slitande student. Nu ska jag tjäna pengar och bygga en karriär. Av någon anledning så trodde jag faktiskt att det var så det skulle bli. Men vad hände istället? Jo, jag sitter kvar i kassan på Ica på halvtid och sitter på ett callcenter och registrerar Apotekets pluskunder i en databas på halvtid. Inte riktigt vad jag hade hoppats på om man säger så. Men men, lite pengar trillar in på kontot varje månad och mina drömmar finns ju fortfarande kvar, någonstans.

long time no see

Jag har haft en paus i det här bloggandet. Men nu tror jag vi kör igen!

världens längsta dag

Jag känner redan nu att den här dagen kommer gå otrevligt långsamt. Om två timmar är lillsisen på ön. Men jag jobbar till klockan 21 ikväll! Timmarna i kassan kommer röra sig i snigelfart när jag vet att världens bästa människa inte är långt bort. Men det är bara att stå ut, ikväll blir det kramkalas och party. Attans va jag längtar.

så här laddad är jag redan nu...inombords

väldigt väldigt snart

Om en vecka är det party som gäller. Men inte vilket party som helst utan party med lillsisen. Jag längtar och längtar men tiden tycks inte vilja vara på min sida för ju mer jag längtar och planerar desto långsammare går dagarna. Jag vill bara att hon ska vara här NU!

Erika

Va synd att du inte känner dig nöjd! Jag kommer ha en uppsjö med prover som vi kan gå igenom så kanske du hittar nåt bland dem som du gillar bättre. Så ska vi självklart gå på jakt här HEMMA :)

gabriellas sång

Nu går den på tv. Så som i himmelen. Hon sjunger. Och jag ryser i hela kroppen.

min nya hobby

Jag har länge tyckt om att prova nya parfymer. Det är ett så enkelt sätt att förändra sig och man kan verkligen upptäcka en helt ny sida av sig själv när man hittar en ny parfym man tycker om.
Jag har ju beställt en del parfymprover och idag fick jag hem en del av proverna. De kom i en jättesöt liten blå påse med guldbroderier på, så bara där blev jag helt till mig.
En av de parfymer som kom var Clean Warm Cotton som jag redan visste att jag skulle tycka om, den är så fräsh och passar utmärkt som vardagsparfym. Sen fick jag även hem L de Lolita Lempicka, 10 Corso Como och Kenzos Jungle Elephant. De två första hade jag ingen aning om vad det var för några men jag har läst så mycket om dem och ville verkligen prova. För några år sedan hade jag en parfym från Kenzo som jag använde tills den var helt slut, den var fantastisk! Så nu vill jag testa nån annan från Kenzo och då blev det Jungle Elephant. Det roliga är att jag inte riktigt kan svara på om jag gillar den än eller inte. Den påminner nämligen rätt mycket om den parfym man fick till Barbiedockor... Så å ena sidan så luktar den ju gott men å andra sidan får den mig att känna mig som 7 år igen. L de Lolita Lempicka var jag rätt misstänksam emot från början för den innehåller vanilj och det har jag lite svårt för i parfymer. Men åh va gott den luktar! Precis när man får på sig den luktar den lite väl sött tycker jag men när den sjunkit in lite luktar den hur gott som helst. 10 corso com har jag inte provat än så den kan jag inte säga så mycket om men den luktar i alla fall gott när jag luktar på den lilla flaskan.

Det var lite om de fyra parfymer jag fått hem nu. Nu väntar jag spänt på bland annat Miss Dior, Burberry Classic, Dior Poison, Chloé Edp, Narcisco Rodriguez for her och några till.

på väg mot party

Det partande paret sitter i taxin på väg in i dimman. Det visade sig bli en väldigt rolig och lyckad kväll.

ett litet tips

Erika har tydligen utsett mig till nån typ av parfymguru för hon har gett mig i uppdrag att leta efter en ny parfym till henne. Idag var jag på jakt och jag märkte att jag mest bara letade efter nya parfymer till mig själv. Det är svinsvårt att hitta nåt som ska lukta gott på nån annan. Men du ska få lite tips fisloppan, jag lovar.
Om inte annat så kommer här ett annat litet tips om man inte kan bestämma sig för vilken parfym man vill köpa. Köp små tester av några du tror att du kan gilla. Jag har hittat två sidor som är grymma! (Ja, jag är ju även online-shopping-proffs...). Den ena sidan, LuckyScent, har massa roliga dofter som man kanske inte känner till så mycket. Jag beställde lite därifrån och jag fick 6 prover för 150 kr. Jag gillar flera av dem så jag lär nog beställa fler nån gång. Sen hittade jag även The Perfumed Court där det finns HUR många parfymer som helst som man kan beställa prover från. Både välkända märken och dofter från märken man inte har koll på alls. Det är sjukt kul att surfa runt och köpa lite eventuellt nya favoritdofter. Ett litet tips från mig!

here it is

Min fina kandelaber

min älskling

Jag har gått och suktat efter en jättefin stor kandelaber sen jag flyttade hit. Jag hade bestämt att den skulle stå hemma hos oss och vara fin. Igår ringde Jonas till mig och sa att han hade gått förbi butiken där den fanns och att den var slut nu. Jag blev såklart ledsen och förbannade mig själv för att jag inte hade köpt den. Nu var jag ju tvungen att tänka om helt och försöka hitta nåt annat som skulle passa på den platsen där jag tänkt att kandelabern skulle stå. Men sen visade det sig att den inte alls var slut utan att min fina pojkvän hade köpt den till mig. Han hade till och med köpt en ännu större än den jag hade tittat på. Så nu har vi hämtat ut den och monterat ihop den och den är helt underbar! Nu ska vi bara städa och fixa lite här hemma, sen ska ljusen tändas och vi ska dricka lite bubbel och beundra vår nya vän.

familjen

Jag längtar efter er!

090625

Idag har jag och Jonas varit lediga båda två idag och det är UNDERBART! Vi har haft picnic med jordgubbar, mackor, melon, oliver, kaffe och saft och massa annat gott. Sen har vi shoppat lite och fått mumsig middag hos plastfarmor. Nu sitter jag här hemma och dricker bubbel i en ny klänning och snart ska vi ner till Hamnplan och gå på invigning. Det är min torsdag det.

jag ska bara

Jag måste verkligen städa här hemma. Organisera garderoben och bli klar med att packa upp skulle inte heller skada. Sen ska jag ju plugga också. Men först ska jag bara måla om naglarna och tvätta håret. Och gå en promenad. SEN ska jag ta tag i allt det andra!

en ny sommar väntar

Igår var jag på Vinägers invigning. Det betyder att det är sommar. Vinäger en ett fantastiskt ställe som får en att tro att man är utomlands för en stund. Mitt i vackra Visby ligger denna restaurang/bar som är helt omgiven av vackra blommor och slingrande murgröna. Mitt i allt detta finns en stor rund fontän som man kan sitta på. Det är både vackert och mysigt men samtidigt ett grymt partyställe. Och bakisställe. Jag och Erika har tillbringat x antal slöa dagar på Vinägers stora vita soffor med en smarrig avocado och philadelphia-macka med en svalkande iste till. En helt oslagbar kombination när huvudet är lite segare än vanligt. Jag tycker väldigt mycket om det här stället och det ska bli härligt att möta en ny sommar där.

lite shopping

Det känns som om det var hundra år sen jag shoppade sist. Man är ju inte jätterik som student direkt så nya kläder och sånt är det inte så lätt att unna sig. Men nu ska jag faktiskt ge mig själv lite examenspresenter!

examen

Imorgon är det examen som gäller. Mamma, pappa, Janne, Erika och Jonas kommer hit och ska dela min stora dag med mig. Det ska bli himla mysigt! Men mitt i allt det mysiga så känns det ju samtidigt lite vemodigt. Jag har ju bott här i tre år och det är så mycket som har hänt under de åren. Jag har utvecklats mycket som person och jag har framförallt hittat vänner för livet. Sen att jag nu kan säga att jag är utbildad Kommunikatör/Informatör är ju rätt coolt det med.

testing testing

Jag provar mobilblogga med min nya mobil...det gick väl bra men åäö verkar inte vilja vara med.

hemma

Snart bor jag på den underbara ön igen!

Emmisen

Min kompis har gift sig och det är underbart! Lite skrämmande är det också mitt i allt det fantastiska. För det betyder ju att vi är vuxna. Annars kan man inte gifta sig. Men att bli vuxen är fint och roligt för då kan man göra just såna saker som att gifta sig. Nu sa jag just emot mig själv. Det jag menar är bara att det är underbart, fantastiskt, roligt och lite läskigt att Baby Spice har gift sig.

Grattis Emma och Jerker!

det måste nog vara så

Just nu går det en dokumentär på Tv4 som heter "En skräddarsydd lillasyster". Jag tittar inte på den men jag reagerade på den titeln. Jag kände liksom igen det där på nåt sätt. Jag har förstått vad dokumentären handlar om och just det kan jag inte relatera till. Det är så sorgligt. Men just det där med en skräddarsydd lillasyster talade till mig. För jag tror att det är just en sån syster jag har, fast helt omedvetet. För mamma och pappa hade ju ingen aning om att den lilla bebis som kom några år efter mig skulle bli så fantastisk som hon blev. Det bara blev så. Hon bara råkade bli just den hon är idag. En helt underbar syster som är som skräddarsydd för mig. Vi är skräddarsydda för varandra. Min syster och jag.

melissa horn

Jag har nyss upptäckt Melissa Horn. Hon är fantastisk.

en färdig uppsats

Då var uppsatsen helt färdig och inlämnad. Det känns härligt men samtidigt märkligt. I tre år har jag vetat att c-uppsatsen är det sista jag kommer göra under min tid i kalmar. Det har alltid kännts så långt tills dess. Som om det är nåt som inte kommer komma, den tiden är så långt fram att den inte finns. Men det gjorde den och nu är den över. Nu är det bara opponeringen kvar och jag kan snart räkna mina sista dagar som kalmarbo på mina fingrar. Det känns bra. Jag är klar med den här stan nu.

ensam

Man kan ju tro att jag skulle tycka att det var skönt att vara ensam efter en händelserik helg med hela lägenheten full av folk. Men det gör jag inte. Jag känner mig ensam. Min lilla lägenhet känns plötsligt stor och väldigt tom. Kom tillbaka!

om en månad

Idag är det EXAKT en månad kvar tills jag tar examen från Högskolan i Kalmar. Då kan man kalla sig Informatör/Kommunikatör minsann.

åh va jag längtar!

Jag är som en förväntansfull 4-åring dagen före julafton idag. För imorgon kommer världens finaste lillasyster hit på besök och det ska bli så himla roligt. Har vi tur så blir det lite bättre väder i helgen än vad det är idag. Det är ju inte så kul att gå på stan i regnet direkt och att fixa håret när man ska gå ut på galej är det heller inget tal om. Men min nya bästis smhi.se lovar finare väder efter imorgon så jag litar på det. Eller en "ny" bästis är det ju inte egentligen. Jag har ju tidigare skrivit om min besatthet av vädret så fort våren kommer trippande, då blir jag som en pensionär och måste hela tiden ha koll på vad det ska bli för väder, som om man inte kommer märka det liksom. Jaja, nu var det ju inte vädret jag skulle skriva om. Summan av kardemumman: jag längtar efter min lillasyster!!

till dig

I had no choice but to hear you
You stated your case time and again
I thought about it
You treat me like I´m a princess
I´m not used to liking that
You ask how my day was

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

Your love is thick and it swallowed me whole
You´re so much braver than I gave you credit for
That´s not lip service

You are the bearer of unconditional things
You held your breath and the door for me
Thanks for your patience

You´re the best listener that I´ve ever met
You´re my best friend
Best friend with benefits
What took me so long

I´ve never felt this healthy before
I´ve never wanted something rational
I am aware now

som det bara känns när man är hemma

Det är en speciell känsla att vara hemma. Jag sover bättre, vilket är ett skänk från ovan just nu. Jag är mer avslappnad, hela kroppen blir liksom lugn. Sen är det ju den där känslan av att allt kommer lösa sig som infinner sig så fort jag tar stegen över tröskeln till det härliga lilla huset. Den dyker alltid upp och den är alltid lika välkommen. Det är som om kroppen och hjärnan reagerar på att det är här tryggheten finns, här kan inget hända mig. Mycket handlar ju om att det är här jag bodde förut, innan man skulle försöka vara vuxen. Det är mycket minnen som sitter i de här väggarna och de är mysiga att få känna av varje gång man kommer hit. Men det är ändå inte väggarna som gör att lugnet och tryggheten blir så tydlig just här. Det är ju de som fortfarande bor innanför dem som gör att allt nästan känns lite magiskt just precis här. För allvarligt talat, vad kan någonsinn vara bättre än de två? En mamma som inte kan hålla sig från godisskålen och som fnittrar som bara hon kan och en bonuspappa som köper rosor till mamman och skrattar högre och hjärtligare än ett gäng sockerkickade dagisbarn. Den kombinationen kan aldrig gå fel och det är inte konstigt att jag mår så bra här hemma i det härliga lilla huset.

onsdag

Idag har varit en tråk-dag. Jag har mest gjort ingenting. Men nu ska jag pallra mig iväg till Netto och använda mina sista 102 kr och köpa mig lite färdkost till morgondagens låååånga resa till Stockholm. Några äpplen och lite godis är planen, kanske en läsk också. Sen ska jag ta mig tusan träna, Bodypump och pilates blir det. Det ska bli skoj samtidigt som jag är lite orolig för att Bodypumpen kommer få mina muskler att skrika imorgon vilken kan bli jobbigt när man ska sitta stel som en pinne i sex timmar på en buss. Men det blir en utmaning och sånt gillas.

nedrans uppsats

Det går lite segt med vår c-uppsats. Man vet ju hur jobbigt och svårt det är men man inser det inte förrän man sätter igång. Vi hade så mycket planer på att skriva en grym uppsats men det går inte riktigt som det borde just nu. Fast speciellt orolig är jag inte. Vi är tre intelligenta och driftiga tjejer som alla vill göra sitt bästa. Så givetvis kommer vi fixa det här! Det tar bara lite tid att få fart på det hela.

I´m in love!

I Jonas såklart, men även i min nya mobil. Den är söt som socker!

no more tentaångest!

Idag fick jag tillbaka resultatet på min senaste tenta. Och jag klarade den! Det betyder att det inte bara var min senaste tenta utan även min sista. Jag har inga tentor kvar att skriva här på Högskolan i Kalmar. Nu är det bara C-uppsatsen kvar och sen är den här tiden över. Det är en makalös lättnad att ha klarat den här sista tentan för jag var så säker på att jag inte hade gjort det. Jag har legat sömnlös i en vecka, ända sen jag skrev den och haft ångest över hur jag ska göra. För om jag inte klarade den så skulle jag antagligen inte fått ut min examen nu när vi slutar. Då hade jag fått haft den här tentan hängande över mig och blivit tvungen att göra den i höst eller nåt. Men nu behöver jag inte oroa mig längre, ångesten är bortblåst och jag är otroligt lycklig och lättad! Sen att det är vår nu med strålande sol och en vecka i Visby som ligger framför mig nu gör mig inte direkt mindre glad! Life is good helt enkelt. Hade ekonomin tillåtit så hade jag unnat mig nåt fint nu men det får vänta tills nästa liv.

ajajaj!

Det kostar att ligga på topp. Det är nåt jag känner väldigt väl i min kropp idag. Jag har träningsvärk som inte är av denna jord och jag gissar att det blir ännu värre imorgon. Igår var jag på ett Bodypump-pass för första gången i mitt liv. Det var vansinnigt jobbigt! Varenda liten muskel i min otränade kropp fick sig en rejäl omgång. Men kul var det. Tänk att styrketräning med skivstång till musik kan vara så skoj. Nu är jag verkligen igång här känner jag den här gången kommer jag inte lägga av efter några gånger. Jag behöver och vill komma i form, så enkelt är det. Så då får kroppen plågas lite, det är det värt!

petra lagar mat

Jag har lagat mat. Tro det eller ej. Det blev hemmagjorda oliv- och fetaostbiffar med en sallad och kesella-sås till.

work it!

Nu jäklar gäller det! Jag har pratat om det allt för länge så nu är det bara handling som är kvar. Nu ska jag börja träna, på riktigt. Inte bara gå på två pass och tycka att jag är så duktig att jag inte behöver gå nåt mer. Nä, nu ska det bli rutin med minst två pass i veckan och sundare matvanor. Här ska fläsket formas vill jag lova! Nu köör vi!

jag vill. men ändå inte

Jag tycker verkligen om att plugga. Det är roligt att lära sig nya saker och känna hur hjärnan suger i sig massa härliga kunskaper. Så jag vill plugga, men jag vill inte vara student. Jag är så trött på allt studentigt att jag kräks! Jag vill leva ett vanligt liv där ångest över pengar inte behöver ingå i precis varenda månad. Det är tröttsamt. Så jag vill. Men ändå inte.

min lördagskväll

Plugg och grönsaksdipp. Det är grejer det!

funny stuff

www.photofunia.com

jäkla skit

Idag ska jag åka tillbaka till Kalmar. Jag hade som vanligt bokat in mig på färjan som går klockan 17 och skulle då vara framme i Oskarshamn klockan 20 vilket i sin tur skulle betyda att jag skulle ta bussen klockan 20.30 och då vara hemma i min lägenhet klockan 22.00. Fint som snus. Men så blir det inte nu. För det är nåt fel på båthelvetet! Så nu avgår jag (och de andra säkert lika bittra resenärerna) klockan 01.10 inatt. Vi är då i Oskarshamn klockan 04.00 istället och den första bussen till Kalmar går klockan 05.30. Vilket betyder att det lite härligt häng i avgångshallen på Destination Gotland innan jag kan komma hem. Jag är i Kalmar klockan 07.00 och jag ska vara i skolan klockan 09.00 för att ha presentation. Det kommer säkert gå strålande, om jag bara kan undvika att somna...

totalt snökaos

Jag som var så säker på att nu äntligen var vintern slut. Nu är minsann våren på väg! Men kära nån va fel jag hade. Idag när jag vaknade så hörde jag ett oroväckande ljud utifrån. När man är van med blåst så lär man sig rätt snabbt att höra om det blåser lite grann, mycket eller jag-vill-inte-gå-utanför-dörren-för-då-blåser-jag-bort-mycket. Idag märkte jag snabbt att det var det senaste som förde liv utanför mitt fönster. Det är totalt snökaos här. Det tog mig säkert dubbelt så lång tid att gå till praktiken idag som det gjort de senaste fyra veckorna. Det lustiga var att det heller inte bara blåste åt ett håll så man i alla fall kunde vända bort ansiktet och slippa gå i blindo. Men nej, det spelade ingen roll åt vilket håll man vände sig för man fick ända snö och blåst rakt i ansiktet. Detta i kombination med att jag inte har världens största kroppshydda gjorde att jag höll på att lyfta från marken ett antal gånger. Plus att jag inte kunde vända på huvudet och titta mig för innan jag gick över vägar. Eller vända på huvudet kunde jag ju men jag såg ingenting. Så det var bara att gå och hoppas på det bästa. Det var skitjobbigt. Men det var inte det värsta med min tidiga morgonpromenad. Det värsta var när jag kom fram och såg hur fan jag såg ut i ansiktet! Jag har nämligen lyckats med bedriften att köpa världens sämsta mascara. Vilket syntes, i HELA mitt ansikte.

here we go!

Samtidigt som jag tycker att det ska bli jättetråkigt att lämna min fina praktikplats så längtar jag ändå efter det som händer härnäst. Nu har förberedelserna för C-uppsatsen kommit igång på allvar och jag ser fram att få skriva en GRYM uppsats tillsammans med Josefine och Nina. Vi är alla tre så laddade och vi känner alla att det här ska vi göra så bra vi bara kan. Vi har ännu inte riktigt kommit fram till exakt vad vi ska skriva om men vi är på god väg. Det är svårt att försöka diskutera fram en så här viktig sak över MSN men vi lyckas ändå rätt bra! Roligt ska det bli i alla fall och jag ser fram emot att sitta långa dagar (och nätter) tillsammans med min brudar och skriva tills fingrarna går av.

så det så

Jag trivs så himla bra här på min praktikplats. Det är så mysigt att komma hit på mornarna, alla är så trevliga och det är så skön stämning här. Det är så tråkigt att jag snart ska sluta. Jag funderar på att helt enkelt bara stanna kvar. Så att trots att min sista dag är onsdag den 25:e mars så tänker jag liksom bara strunta i det och fortsätta komma tillbaka. De lär nog undra var tusan jag håller på med men det är ju bara att ignorera alla frågande blickar och hävda att allt är som det ska om någon frågar mig varför jag är kvar här. Ganska enkelt egentligen. Problemet är väl bara att det kan vara svårt att få det att gå runt ekonomiskt på en

man kan ju alltid hoppas

Det är spännande att se hur det fungerar på en arbetsplats. Alla arbetsplatser är så unika och alla löser (förhoppningsvis) sina uppgifter på så olika sätt. Att få sitta med på ett personalmöte och lyssna på alla problem och möjligheter som tas upp är verkligen fascinerande. Jag får chansen att sitta med som en fluga på väggen och bara ta del av vad de säger vilket jag lär mig otroligt mycket på. Man inser inte riktigt hur problematiskt det kan vara för fem stycken totalt olika personer att arbeta tillsammans och få det att fungera. Trots att de alla vill åt samma håll och har samma (förhoppningsvis) mål så kan det skilja så mycket i hur man vill nåt dit och vilket sätt man anser vara effektivast. Då jag tidigare bara haft arbeten som i princip bara inneburit att jag ska sitta på en viss plats under en viss tid och göra samma sak tills någon kommer och byter av mig så är det här en stor omställning. Här får jag se en så totalt annorlunda arbetsplats med ett helt annat sätt att arbeta och det gör mig så glad. Jag är så glad att jag någon gång inom en (förhoppningsvis) snar framtid kommer kunna få arbeta med något som känns utvecklande, motiverande och givande. Till skillnad från att sitta i åtta timmar och ta betalt för andras matvaror.

liten men naggande god

Tänk att hon snart är här nu. Det känns som att det var en evighet sen jag såg henne sist. Men så är det inte, det har gått betydligt längre perioder mellan våra kramar tidigare. Anledningen till att det känns så länge sen sist den här gången beror inte bara på det antal veckor som gått sen sist vi sågs utan det beror på vart vi ska ses den här gången. För nu var det oacceptabelt längesen vi fick umgås på den platsen som är som mest ”vi”.
Många tycker nog att vi är rätt knäppa som alltid tjatar om Visby. Om vi inte pratar om den fantastiska tiden då vi bodde där tillsammans och hade det så otroligt, himla kul så pratar vi om nästa gång vi ska vara där och hur roligt det kommer bli. Vi kan liksom inte släppa den där ön! För åren då vi bodde tillsammans i Visby är en del av oss som alltid kommer finnas där, som något vi ser tillbaka på som den perioden som gjorde oss till det vi är idag. Ett magiskt och unikt koncept som formades någon gång under de åren vi bodde tillsammans just där. Det är alltså något stort och därför är det så svårt att släppa taget.
Vi är mycket väl medvetna om att många tycker att det kan vara jobbigt att umgås med oss och våra roliga minnen är nog en stor del i det. Men de som tycker så ska veta att vi konstant jobbar på att inte försvinna allt för mycket upp i vår ”systerhet”. Det är dock inte alltid så lätt, för nu när vi inte ses så ofta så finns det så mycket att ta igen de gånger vi ses. Ofta handlar det inte om skvaller eller saker att prata om utan mer den där känslan som annars alltid saknas. Det är den där systerkänslan man vill åt, den som inte kan uppnås genom alla de telefonsamtal som sker när vi är långt ifrån varandra.
Jag saknar henne alltid, det går liksom inte en dag utan att jag längtar efter min lilla lillasyster. Så när det nu närmar sig att vi ska ses så är jag helt bubblig i kroppen, jag bara myser av tanken på att snart får jag se hennes söta tryne igen. När jag sen tänker på att det är i Visby vi ska ses så längtar jag så mycket att jag knappt orkar leva längre…

om det inte blir torsdag snart så klappar jag till nån

Så det så.

ett minne för livet

Det här är en av de upplevelser som jag aldrig kommer glömma. En regnig dag skulle jag leka modell tillsammans med en kille jag aldrig träffat. Vi var både väldigt obekväma med situationen men jag måste säga att vi lyckades åstakomma ett riktigt bra resultat. För attans va snygga vi är på bilderna! (okej då, viss retuchering kanske hjälpte till lite också...)

england

Jag är så himla glad att jag åkte. Jag ångrar det inte en sekund. Tiden i Nottingham hade det mesta, jobbiga stunder och glada höjdpunkter. Jag tror att jag lärde mig väldigt mycket om mig själv under de månaderna och jag skulle inte göra dem ogjorda för allt i världen. Det är när man utsätter sig för sådant som känns lite läskigt och okänt som man märker hur mycket man faktiskt klarar av. Nu har det gått ett år och jag har fått lite perspektiv på hela den där upplevelsen och det är detta jag har kommit fram till. Jag är så himla glad att jag åkte.

working 9 to 8

Herregud va jag kommer vara slut efter den här veckan. Att vara i skolan och stirra på en datorskärm i 11 timmar tar på krafterna vill jag lova. Men de framsteg som jag och Nina har gjort dessa två dagar gör att det NÄSTAN är värt det. För några dagar sedan trodde jag aldrig att vi skulle ha kommit så här långt redan och att det faktiskt går helt hyfsat för vår lilla webbsida. Den blir ju allt annat än flashig, men rätt söt blir den. Dessutom ska jag väl inte sticka under stol med att det faktiskt är lite roligt mellan varven när man ser en webbsida växa fram genom de koder man själv knåpar ihop. Det är ju rätt coolt, även om jag inte riktigt vill erkänna det.

kvinnan med k

Hon är helt fantastisk och jag har älskat hennes röst i många många år. Så det är med stor glädje som jag berättar att hon ska spela på Munkkällaren i vår. Inget får komma i vägen, jag SKA vara där.














Bilder från www.lisanilsson.se

kärlekhelgen

Det har varit en underbar helg. Jag har väl aldrig varit nåt större fan av allahjärtansdag, men jag måste erkänna att det var himla mysigt. Vi gjorde ingen stor grej av det, för att smälla på med röda hjärtformade ballonger, smäktande kärleksballader och presenter som man egentligen inte har råd med känns inte så lockande. Nä, vi åt en fantastiskt god middag, drack bubbel och gick ut och festade istället. Helt perfekt med andra ord.

morrnmorrn

Jaha, då var klockan 07:10 och jag har redan varit vaken (och uppe ur sängen i 20 minuter). Detta är givetvis inte ett något jag gjort för att jag är så vansinnigt morgonpigg...utan för att jag helt enkelt är så illa tvungen. Det är ju nämligen tentadax idag. Att låta oss stackars studenter ha tenta, som kräver att man verkligen har huvudet på skaft, så här tidigt är rent ut sagt elakt. För den här tiden på dygnet är vidrig.

skulle inte sitta fel

Jag skulle inte tacka nej till att bo här. Vi ignorerar vår brist på förmögenhet och fast jobb och slår till tycker jag!
http://bovision.se/description/description.aspx?banner=1&guid=86183689

du & jag

härliga lördag

Min pojkvän kan sin sushi, det fick jag och Nina ett härligt prov på i lördags. Det vart en sjukt rolig kväll med två av mina absoluta favoriter (hade Erika varit med hade det varit komplett). Vi åt smarrig mat, drack vin och bubbel (smaksatt med tranbärssaft), lyssnade på både ny och gammal musik och skrattade en himla massa. Sen blev det kåren där det var ovanligt mycket folk vilket var jättekul! Jonas träffade såklart lite folk han kände under kvällen vilket fortfarande förvånar mig. När vi fått nog gick vi och köpte pizza som vi tog med oss de få metrarna hem och jag åt som vanligt bara typ en tredjedel. Resten blev perfekt bakismat dagen efter.

jagjagjag

Så här såg jag ut en vanlig tisdag i Kalmar.

det går åt rätt håll

Äntligen börjar saker och ting se lite ljusare ut. Jag har fått en praktikplats som jag är otroligt nöjd med, jag klarade en tenta som jag ALDRIG trodde jag hade klarat och i helgen åker jag till fina Visby för lite alla hjärtansdag-mys med Jonas. Men just nu ska jag till biblioteket (som efter den fantastiska flytten ligger runt hörnet) och plugga xhtml-tjafs med Nina. Halvkul men nödvändigt.

skitskola

Jag vill verkligen inte plugga längre, jag har tappat motivationen helt. Det känns inte det minsta roligt att gå till föreläsningar eller seminarier eller läsa massa seg kurslitteratur och skriva värdelösa tentor på löpande band. Jag vill vara klar och få börja jobba, göra något som känns meningsfullt och få tjäna lite pengar. Att leva som en kyrkråtta har varit charmigt tidigare men nu är jag så trött på det att jag spyr. Tack och lov att jag har flyttat nu säger jag bara, det är det som gör att det ändå är OKEJ att vara i Kalmar. Ja, och mina fina kompisar här också såklart. Men själva skolan och allt som har med den att göra ger jag inte mycket för just nu.

jag orkar inte mer

Jag orkar inte hosta mer. Jag orkar inte sakna Jonas mer. Jag orkar inte plugga mer. Jag är trött på det helt enkelt.

livet

Det är underligt det här med livet. Allt kan ändras så fort, utan att man själv hinner med. Men det är väl det som är tjusningen med att leva, att man alltid kan förvånas över sådant som tidigare känts självklart. Något man varit stensäker på igår tvekar man över idag. Någon man tagit förgivet alltid ska finnas kvar försvinner plötsligt. Förvåningen man känner när man plötsligt överväger att sätta på sig manchesterbyxor igen. Som sagt, det är märkligt det här livet vi lever.

tjohoooo!!

IMORGON FLYTTAR JAG!!!

Tack och lov för denna härliga dag, jag trodde aldrig den skulle komma! Vid samma tid i morgon sitter jag tillsammans med Jonas i mitt lilla mysiga hem, där ingen annan än JAG bor. Attans vad skönt det ska bli!
Trots att jag har sett fram emot den här dagen så har den också varit lite skrämmande, för jag har inte riktigt haft koll på hur själva flytten faktiskt skulle gå till rent praktiskt. Min fina Nina har lovat att ställa upp som chufför och bärhjälp men problemet var ju att vi inte hade tillgång till någon bil. Visst kan man hyra en och det var ju planen från början men sen visade det sig att man var tvungen att lämna 2500 kronor i nån jäkla depositionsavgift när man skulle hyra, för det har man ju ofta i slutet av månaden, som student...Jag kan utan att ljuga säga att jag har varit nära att flippa ur av stress (tilläggas bör att jag i vanliga fall är väldigt stresstålig). Men så helt plötsligt, som ett skänk från ovan så erbjuder sig Ninas nya rumskamrat att hjälpa till, för hon har precis flyttat hit och har sin skåpbil kvar här! Så inte nog med att hon lånar ut den hon ställer även upp och hjälper till att flytta.
Så nu har allt löst sig, tack vare en tjej jag aldrig träffat. Vissa människor är ju bara helt fantastiska!

en lördag

Idag har jag varit och kollat på Jonas när han spelade innebandymatch. Hela tre mål gjorde han, min duktiga karl. Då matchen ägde rum ute på landet hade vi fått låna mamma och Jannes bil vilket var väldigt skönt. Vad som var mindre mysigt var att dagen till ära snöade det av bara tusan. Jag måste erkänna att när vi var på väg hem igen och det hade blivigt isigt på vägarna så var mina nerver lite ur balans. Men resan gick bra och vi kom fram helskinnade. Tyvärr så fick jag den briljanta ideén att vi skulle åka och storhandla nu när vi ändå hade bil. När vi packat in alla kassarna i bilen och skulle ta oss därifrån blev det snabbt tydligt att något inte stämnde. Bilen levde sitt eget liv och envisades med att svänga runt åt helt fel håll hela tiden. Det visade sig att ABSsystemet var ur funktion och därför kunde vi inte ta oss fram på den glashala vägen. Vi ringde Janne och beklagade oss (här är jag rätt säker på att Jonas puls bankade på ganska rejält). Efter att ha tryckt på massa knappar och stängt av och startat om bilen några gånger så löste sig problemet och vi kunde ta oss hem. Väl hemma var båda helt slut så det fick bli till att sova lite. Detta lugna tempo har sedan fortsatt resten av dagen och kvällen har ägnats åt att äta en himla massa (lite bra var ju storhandlingen trots allt) och kolla på Gudfadern I. En helt vanlig lördag alltså.

nyårsaftonen

Sista dagen på förra året blev mycket mycket lyckad. Middagen var ljuvlig och resten av kvällen stavas: champagne, dans, skratt och galenskap.

hej hopp nya år!

Då var det alltså 2009! Det är detta året jag tar examen och antagligen ska bli vuxen... Jag fyller även 25 i år vilket jag enbart ser fram emot, ingen åldersnoja så långt ögat når. Det är med andra ord ett betydelsefullt år som jag ser fram emot väldigt mycket!