De fyras gäng

En gång i tiden ingick jag i en en väldigt speciell kvartett. Vi var de bästa av vänner och hängde ihop varje dag i flera år. Vi kände varandra utan och innan och lät inte gärna några andra in i vår cirkel. Det var en trygghet som jag nu i efterhand ser var helt ovärderlig för mig då. Jag tilläts vara helt och hållet mig själv under en period i livet när man är som mest sårbar. Varenda liten kommentar eller ont ord kan skada en så mycket när man är ung och då var det så skönt att veta att man i alla fall aldrig var ensam. Vi fanns där för varandra och då kändes det helt självklart. Vi visste var vi hade varandra och det gjorde oss starka.

Nu har tiden gått och vi är väl vad som kallas för vuxna. 25 år gamla är vi, på pappret i alla fall, för mitt sinne känns nästan aldrig äldre än 17. Jag är medveten om att jag på många sätt har förändrats sen den tiden då jag var en av dessa fyra. Men på många sätt är jag exakt likadan som då. Hoppas jag i alla fall. Med tiden har ju en massa annat hängt med och man har ett lite tyngre bagage av kunskap och erfarenheter med sig nu. Vi lever alla fyra mer eller minder olika liv och ses eller hörs inte så ofta som vi trodde att vi skulle göra när vi var små. Vi har växt åt olika håll men trots det så är banden mellan oss speciella. Människor som var viktiga för en som som liten och som fanns där under så många år slutar inte bara vara viktiga. Under mer än halva mitt liv träffade jag Sandra, Emma och Elle i princip varje dag. Så trots att vi inte vet lika mycket om varandra som den vuxna versionen så finns alla minnen kvar och binder ihop oss än idag.

Med allt detta ville jag nog bara säga att det ska bli himla kul att träffa er igen!