Sökarna

Jag har precis kommit hem från Nina där jag sovit två nätter. Vi har haft det så mysigt att jag knappt ville gå därifrån idag. Eftersom vi gick ut i fredags så var vi lite bakis och sega igår och vad passar bättre då än ett filmmaraton? Vi började med att se Sökarna, som Nina tyckte var en SKANDAL att jag aldrig hade sett. En åsikt jag såhär i efterhand helt och hållet instämmer i. Den är ju klockren den filmen! När vi sett den så kände vi oss tillräckligt pigga för att ge oss ut och handla mat och hyra lite fler filmer. Det blev Solstorm med underbara Mikael Persbrandt och Sökarna: Återkomsten, det gick liksom inte att motstå att se fortsättningen på denna kultfilm. Tyvärr måste jag erkänna att Återkomsten inte var lika bra som originalet från –93. Kläderna är ju så nutida och inte sådär härligt färgsprakande som det bara kunde vara i början av 90-talet och replikerna är inte lika sköna och överspelade i den senare versionen. Efter flera timmars filmtittande så kände vi att vi ändå inte riktigt kunde få nog av Liam och Thorsten och att vi var tvungna att se den första Sökarna filmen en gång till, och sen somna in till Återkomsten…

härlig dag

Idag har varit en mysig dag. Det har varit sånt där perfekt höstväder som det bara kan vara i september. Hösten är verkligen min favoritårstid, för allt är så vackert då. Tyvärr så håller ju inte myshösten i sig så länge, den större delen av hösten är ju himla mörk och trist. Så därför ska man ta tillvara på de här klara fina dagarna.

Jag och Nina har spenderat flera timmar på stan idag. Vi har ätit vår älskade buffé, shoppat och fikat. Sen gick vi på Make Up Stores klubbkväll och drack vin och köpte smink. Så nu är vi redo att piffa till oss riktigt ordentligt imorgon när vi ska ha drinkafton hos Luise. Vi var alla på klubbkvällen och vi köpte likadana ögonskuggor allihopa, så imorgon lär vi väl utvärdera våra köp över en härlig drink. Snacka om en riktig brud-kväll!

pisstelefon

Min hemtelefon är min värsta fiende för tillfället. Eftersom jag inte har någon nummerpresentatör så kan jag inte sålla bland mina samtal. Med detta vill jag inte säga att jag sållar bort folk som jag känner. Nej, det är dessa förbannade telefonförsäljare och marknadsundersökningsfolk och sånt som jag inte orkar med! Jag ljuger inte när jag säger att jag får MINST två sådana samtal per dag och nu pallar jag inte vara trevlig längre. Det hjälper inte att jag själv jobbat som telemarketingförsäljare, jag känner ingen som helst medkänsla eller plikt till att vara snäll och artig. Det har gått för långt nu helt enkelt. Att få något enstaka säljarsamtal ibland gör mig inte så mycket, men det här är groteskt. Jag får fler samtal från personer som ska pracka på mig saker än samtal från folk jag faktiskt känner. Vilket är rätt tragiskt. Så nu har jag tagit tag i saken och anmält mitt nummer till det här nix.nu, så förhoppningsvis slipper jag den här skiten nu.

trött

Idag är jag så trött, så trött. Mina ögonlock vill verkligen inte hålla sig uppe utan ramlar ner mest hela tiden. Kroppen känns som bly och huvudet är segare än vanligt. Men detta är ju trots allt inte så konstigt eftersom jag inte sovit många timmar inatt. Av någon anledning så bli det alltid så när jag rest på dagen. När jag väl kommer hem och ska varva ner så vägrar kroppen bli lugn. Så min sömn infann sig inte förrän väldigt sent inatt, och sen ringde klockan 07:30 imorse. Så ikväll blir det bums i säng efter Idol så att morgondagen kan bli lite mer produktiv.

hon är så fin

Det är så underbart att ha en liten bebis i familjen. Speciellt när hon är det vackraste man kan skåda (visst, jag är kanske lite partisk i denna fråga...)

Att se en så liten varelse skratta är något av det härligaste som finns. Det är ju så ärligt eftersom hon verkligen visar precis vad hon känner, är hon ledsen så gråter hon och är hon glad så skrattar hon. När man är så liten så har man ju inte börjat med såna dumheter som att dölja sina känslor eller tänka efter innan man visar dem. Därför är ett skratt från en så liten människa det finaste som finns. Speciellt denna lilla människa, för hon är finast av dem alla.

han är så fin

Idag har jag och Jonas gått på stan. Han skulle nämligen köpa lite grejer inför sin innebandy-comeback...Det skulle handlas skor och klubba och han var så peppad att jag trodde att han skulle spricka.

Vi fikade innan det skulle shoppas men det var tydligt att Jonas inte riktigt kunde finna ro att sitta och mysa för allt han kunde tänka på var att få gå och inhandla dessa viktiga prylar.

Denna lilla shoppingrunda blev sen det roligaste på länge och detta trots att jag inte köpte en enda grej själv! Nej, anledningen till att det var så roande var att min kära pojkvän helt plötsligt blev som en liten pojke i en leksaksaffär, han hade gått från sina 27 år till cirka 12. Han verkligen lyste av glädje när han stod där bland alla innebandyklubbor och disskuterade för- och nackdelar med alla olika varianter av dessa plastsaker. Jag som inte fattade ett dugg log bara och var glad över att han hade haffat en försäljare som han kunde bolla dessa vetenskapliga åsikter med...

Jonas fullkomligen bubblade av lycka när vi gick därifrån med de nya fina skorna och den tjusiga rosa klubban. Japp, klubban är rosa och han var väldigt stolt över den precis när han köpte den, men efter lite eftertanke så kom funderingarna på om de andra grabbarna skulle acceptera den nya killen om han hade en ROSA innebandyklubba... Men oron la sig ganska snabbt när han kom fram till att detta problem lätt kunde undvikas eftersom han alltid kunde skylla valet på mig.

Nu har träningen pågått en timme och han har en timme kvar. Jag är rätt säker på att han kommer vara ett vrak när han kommer hem, det var ju ett tag sen han spelade sist... Men samtidigt är jag lika säker på att detta vrak kommer vara väldigt lyckligt.

going back home

Ikväll åker jag till Visby. Jag skulle egentligen har åkt imorgon men föreläsningen imorgon blev flyttad till på onsdag, och så länge kan jag inte vänta så jag drar redan idag. Visserligen är kursen väldigt intressant och rolig men jag åker hellre en dag tidigare till mitt lilla hjärta där på ön. Så nu åker jag dit och stannar en hel vecka!

jonas

Det är inte lätt att med ord förklara hur fantastisk du är, så jag lånar någon annans ord:

"I'd lived my life convinced I'd find
your love somehow, some way
I held on to the faith that you
would show yourself one day
something in me believed
that night was meant to be

You are the promise I made to my heart
you are the vision I saw in the dark
you are the reason I waited so patiently
so many nights when I closed my eyes
It's you that I have seen
I am the dreamer
you are the dream

It wasn't always clear to see
where I was headed to
but of all life's roads somehow I chose
the one that led to you
it doesn't matter how far I've been
I found my journey's end"

Jag älskar dig.

tillbaka i Kalmar

Nu har jag kommit tillbaka till vardagen och studentlivet i mitt kära Kalmar. Det känns som en enda stor fest. Jag är så glad att vara tillbaka i min märkliga lilla OS-by och att föreläsningarna åter igen är i samma byggnad som de var det första året. Underbara, härliga, fina Kalmar Nyckel. Att det är mitt sista år här känns både skrämmande och roligt på samma gång. Tankarna på vad som händer när jag tillslut kan kalla mig för Informatör snurrar i huvudet på mig i princip hela tiden. Orkar jag fortsätta plugga ett tag till? Jag har ju lite funderingar på att nischa min utbildning lite. Eller är det smartare att direkt börja söka jobb för att kunna bli av med lite av det gigantiska lån jag dragit på mig under de senaste åren? Jag vet inte alls just nu. Men det löser sig alltid. Nu ska jag bara njuta av att vara här, framtiden får vänta ett tag.