still the same

Galan gick igår (och knuffade återigen bort mitt älsklingsprogram från tablån). Så här skrev jag för ett år sedan och jag känner samma sak nu, 26 år gammal.

"Jag är mycket väl medveten om vilken tur jag har haft på föräldrafronten. Min mamma och pappa är två helt underbara människor och jag är så tacksam att just dem är mina föräldrar. Man har ju liksom inte möjligheten att välja vilka som ska uppfostra en. De bara är där när man som ett skrikande litet knyte möter denna värld. För min del hade det inte spelat någon roll om man hade kunnat välja, jag hade inte valt några andra i alla fall.

Ikväll missar jag mitt absoluta favoritprogram på TV på grund av att Rosa bandet galan går istället. Om det hade varit ett annat program som kommit i vägen för mitt kära Lyxfällan så hade jag varit skitsur. Men nu gör det mig ingenting. För galan som sänds ikväll är så viktig på så många olika sätt. Varje år får den mig att tänka och varje år inser jag samma sak. Min mamma är är magisk. Hon är utan tvekan min största inspirationskälla och mitt största stöd. Jag är 25 år gammal och det är fortfarande till mamma jag ringer först när det har hänt nåt, hon är den första jag vill berätta allt för. Så har det alltid varit och så kommer det alltid fortsätta vara. Vi har ett starkt band mellan oss som inte är en självklarhet bara för att man är mor och dotter. Vårt band har visserligen alltid funnits där men det har växt sig starkare och starkare med åren. Vi har gått igenom mycket tillsammans, där allt från magknipsskrattande till gråt som varit nära att krossa hjärtat varit inblandade. Men genom alla dessa toppar och dalar så har vi hela tiden haft varandra. I många år var väl mitt stöd till mamma kanske inte lika tydligt som mammas var till mig. Men det fanns alltid där och nu när jag är äldre så är jag glad att jag på ett annat sätt kan uttrycka hur mycket hon betyder för mig. Nu kan jag dessutom uppskatta henne på så många andra sätt än som endast min mamma. För hon är även en fantastisk kvinna och människa som är uppskattad och älskad av många fler än mig. Det finns få personer som faktiskt lyser upp det rummet de går in i. Men min mamma är en av dessa få. Hon har det där som man inte kan sätta fingret på men som får en att vilja lyssna på just henne. Vilket man gör helt rätt i, för det hon säger är värt att höras.

Jag kan skriva i oändlighet om dig mamma. Men i grund och botten så ville jag bara säga att jag älskar dig och jag är stolt över att vara din dotter."

TGIF

Jag har blivit så himla van vid att ha ett jobb där det är självklart att man jobbar konstiga och oregelbundna tider. Helgen har varit de dagar i veckan då man nästan helt självklart jobbar. Så det kommer kännas märkligt att kunna längta till fredag och helg för första gången.

saknar

Jag vill att Jonas ska komma hem igen. Han har varit borta i två dagar och jag tycker det kan räcka nu. Tyvärr har han ca 7 och en halv vecka kvar på praktiken uppe i Åre så saknadet får jag stå ut med rätt länge till. Men förhoppningsvis åker jag upp och hälsar på honom innan jag börjar nya jobbet. Annars vet i tusan vad jag gör. Saknar ihjäl mig kanske.

ett leende kommer man visst långt på

Tänk att det gick så bra i måndags. Bättre än jag någonsin kunnat hoppas på. Jag fick jobbet och nästa vecka skrivs det kontrakt. Det här är mitt första riktiga jobb, ett jobb jag kan se långsiktigt på och som jag känner att jag kan satsa på. Jag är medveten om att det kommer vara tufft men i det här fallet känns det som om det är värt det. Trots att det här inte riktigt är ett jobb som jag tidigare sett mig ha så känns det bra. Det är utmanande och spännande och jag tror att när jag väl kommit in i det så kommer det bli kul. Sen ska jag ju vara ärlig och medge att det är många saker omkring själva tjänsten som gör mig lite extra glad. Att jag äntligen ska få ha ett jobb där jag får bära mina egna kläder och känna mig fin på dagarna är något jag längtat efter länge. Sen att kontoret ligger väl placerat inne i stan med Sturegallerian som granne gör inte saken sämre. Det kommer nog leda till en del trevliga (och välbehövliga) tillskott till min garderob. Sist men inte minst ser jag fram emot att för första gången i mitt liv ha en inkomst som inte innebär att en stackars 1000-lapp sitter kvar på kontot efter det att räkningarna är betalda.

Så nu är det dags. Mitt vuxenliv väntar runt hörnet.

inte på topp

Nu ska jag iväg på en intervju. Vilket självklart är kul men jag känner mig inte på topp idag och det är aldrig lovande att känna så när man behöver prestera som bäst. Allt känns konstigt och fel och allmänt blä. Men det är inte mycket att göra åt den saken. Det är bara att gå dit och hoppas på att det inte märks så mycket. På med bästa leendet och ge järnet helt enkelt.

besviken

Det blev inte riktigt den kvällen jag hoppats på. En svinjobbig dag på jobbet hade gärna avslutats trevligare än en kväll ensam i soffan. Besviken är vad jag är. Och ensam, väldigt ensam.