ett rosa litet band

Jag kollar på Rosa Bandet-galan. En gala som känns så viktig på så många olika sätt.

Idag finns det väl knappt någon som inte känner någon som blivit drabbad av bröstcancer. En vän, en syster, en fru, en flickvän. En Mamma. Alla är vi drabbade på ett eller annat sätt, om inte som den som fått en diagnos, så är vi det som en anhörig. Att en närstående får ett besked om denna sjukdom är fruktansvärt. Att vara den som får diagnosen är något som vi andra aldrig kan förstå. Vad vi däremot kan förstå är hur viktigt det är att finnas där, att stötta och framför allt fortsätta leva. Livet blir aldrig detsamma efter ett besked om bröstcancer, inte för någon. Men vad som är viktigt är att leva i nuet, både för sig själv och för den man stöttar. Vi finns här och nu och det måste vi ta tillvara på.

Jag lever och ler för dig varje dag. Alla stunder med dig är fantastiska.

Vi är många som tillsammans försöker göra vad vi kan för att få ett stopp på denna vidriga sjukdom. Med ett litet rosa band som bärs av många människor kan man komma långt.

lite duktig

Idag har det pluggats en del, tycker nog att jag har varit rätt duktig idag måste jag erkänna. Nästan så pass duktig att jag kanske ska unna mig att köpa ett par skor, för man kan ALDRIG få för många par skor så enkelt är det. Har man dessutom pluggat så finns det ju ingen anledning att inte köpa dem, eller? Jag är så himla bra på att övertala mig själv att köpa fina saker som jag inte har råd med, alla har vi ju våra talanger.

Nu ska jag kolla på Top Model.

partyparty

Ikväll är det Kåren som gäller. Det var längesen jag var där så det ska bli jättekul! Först blir det dock middag och vindrickande hos Nina.
Nu ska man bara välja vad man ska ha på sig, detta ständiga problem. Jag som har shoppat så mycket på senaste tiden borde ju ha massor att välja på, men som vanligt är det inget som känns helt rätt. Konstigt det där. Men jag antar att det slutar med att det blir nåt av det gamla vanliga, jeans och ett linne eller nåt. Fast det skulle va kul att ha på sig nåt lite skojigare ikväll kanske...

vart f-n tog husfriden vägen?!

Här sitter jag med mina mumsiga popcorn och smarriga kanelbullar (som mormor så snällt bakat till mig) och försöker ha en lugn Idol-kväll. Det går mindre bra kan jag säga. Mina grannar har nämligen bestämt sig för att ha en ordentlig fest ikväll...igen. Fasen de här grannarna är inte lika bra som de som bodde här förra året, då var det minsann mycket lugnare. Jag har absolut inget emot att de festar, men måste de göra det VARJE helg? Och måste de spela så sjukt hög musik? Det skakar i hela väggen ju. Piss.
Jag märker vissa tendenser (för att använda samma fina språk som vår nuvarande föreläsare, han ser alltid massa tendenser) till att mitt tidigare penionärsbeteende är tilbaka. I somras var jag besatt av vädret och nu gnäller jag på den festande ungdomen, inte illa för en 23-åring.

Idag har jag tränat, tredje dagen i rad nu faktiskt. Nu känner jag verkligen att jag är på gång här. Men jag har även kunnat konstatera det som jag har vetat hela tiden, nämligen att jag hatar att springa, jogga, ja allt som innebär att kuta utan nåt specifikt mål. Detta kan bero på att jag har löjligt dålig kondition, men jag väljer att skylla på att det känns mesigt. Så det så.

fast igen

Nu är jag fast i den där Silverfiskens blogg igen. Han är så himla bra. Gotta love him.

ljuvliga höst

Jag älskar som sagt hösten. Det är så himla mysigt att få ta fram höstjackan och koftorna, och köpa nya vantar och halsdukar och gömma sig i. Tyvärr har jag aldrig hittat nån mössa som passar mig, jag har så himla litet huvud så det försvinner liksom om jag sätter på mig nån form av huvudbonad. Det är synd för det är så fint med mössor och så är det ju väldigt höstigt. Men jag är ständigt på jakt, så förr eller senare borde jag ju hitta nån som passar min minimala skalle.

Idag har det pluggats lite, fast det blev inte så fokuserat som det kanske var tänkt från början. Vår lilla studiegrupp var en aning ur balans på grund av sömnbrist bland annat. Vi funderade på om det kanske var fullmåne eller nåt... Jaja, lite fick vi gjort och det är ju ändå det viktigaste. Det är faktiskt två hela veckor kvar till tentan och vi är ute i ovanligt god tid med pluggandet, wohoo!

Jag tittade igenom lite gamla kort idag och hittade några som är ganska exakt två år gamla. Jag och Erika var ute i det fina höstvädret och fotade lite...eller hon fotade och jag var linslusen.



Det var en mysig dag.

long time no blogging

Kära nån va mycket jag har att göra nu! Statsvetenskapen är intressant men himla körig...många krångliga termer massa årtal och annat som ska bankas in i mitt lilla huvud. Som tur är börjar den tidigare svikande motivationen komma tillbaka nu efter en och en halv kurs. Det var verkligen trögt i början av terminen, det kändes inte det minsta kul att plugga. Men nu är det lättare att gräva ner sig i komparativ politik och allt som kommer med detta rätt torra begrepp.

Men trots att det börjar lossna nu och Kalmar känns riktigt skoj, så saknar jag Visby. Den här tiden på året är min absoluta favorit, och Gotland är aldrig så vackert som på hösten. Jag vill sparka bland löven längs strandpromenaden och dricka kaffelattes på Vinäger (nu inomhus såklart). Dricka vin med lillstrumpan i den underbara lägenheten (som fortfarande är mitt hem) och sedan skutta ner till Wallers för att sitta och skvallra och imponeras av hur fantastiska drinkar blir till.
Jag kan verkligen inte tänka på den ön med nåt annat än värme i hjärtat, och jag hoppas att när jag äntligen kommer dit om två veckor så bor fortfarande hösten kvar där. Det skulle va lycka det.