en manad kvar

Nu borjar slutet narma sig, det ar bara lite drygt en manad kvar har i Nottingham. Som jag har sagt tidigare sa kanns tidesperpektiven valdigt konstiga har. For a ena sidan kannse det som om tiden har gatt jattesnabbt, och att en manad kommer ga sa himla fort. Men a andra sidan sa kanns den har manaden som ar kvar som en evighet, och att jag aldrig far aka hem. Jag langtar hem valdigt mycket just nu, eller det gar i perioder dar vissa stunder ar jobbigare an andra. Men pa det stora hela sa kanner jag att det har lilla aventyret garna far vara over nu. Egentligen ar det ju konstigt att det ar sa, for nu har ju allting antligen ordnat upp sig har och jag har lite koll pa allt. Kanske ar det just det som ar grejen, nu nar allt runt omkring mig ar lite lugnare an det var i borjan sa finns det sa mycket mer tid till att tanka. Det hann jag liksom inte med i borjan for da var det sa stressigt att fixa med allt som inte blev som man tankt sig nar vi kom hit. Nu har hjarnan lite mer utrymme for att tanka pa vad som finns dar hemma, och hur mycket jag saknar det. Bara sa ni vet det dar hemma, jag saknar er massor!

underbara dagar

Som sagt sa har det gatt ett tag sen jag skrev har nu, jag har liksom varit lite upptagen :) Tank att fem dagar kan ga sa fort. "Poff" sa det bara och sa var han pa vag harifran. Det har varit hur mysigt som helst att ha Jonas har, det kanns bra att veta att han vet hur jag har det. han vet var jag bor, var jag gar i skolan och sa. Han vet helt enkelt hur min engelska vardag ser ut. Himla bra!

Nu borjar varen komma pa allvar och det ar ju helt ljuvligt. Varmt och skont ar det idag, man behover inte ens en jacka! Fast jag maste plugga en massa nu sa det blir inte mycket hangande i solen for min del...men jag hoppas pa att det haller i sig sa att mina lediga stunder kan spenderas i varmen.

Mamma kommer och halsar pa mig om nagra veckor, det ska bli toppen! Jag langtar sa otroligt mycket efter lilla mor. Det ska bli jattekul att visa henne "mitt" Nottingham, eftersom hon varit har tidigare. Vi kommer ha det underbart mami :)

nu ar det inte lang kvar!

Om nagra timmar ar han har!! Tjohoo, vad glad jag ar! Jag bubblar som varsta kaffemaskinen ;) Det ska bli sa harligt att ha honom har, for trots att det bara var lite drygt en vecka sen vi sags sa kanns det som en evighet sen. Det ar konstigt det dar med tidsperspektiv...for det kanns inte som om jag varit har i over en vecka, snarare tre dagar. Men samtidigt sa kanns det sa sjukt langesen jag traffade Jonas. Valdigt markligt det dar. Hur som helst sa kommer han snart hit, om tva timmar satter jag mig pa bussen for att mota honom pa flygplatsen. Jakla klocka att ga sakta...

Sa rakna inte med att jag kommer skriva sa mycket har de kommande dagarna. Det far bli en jatteupdate nar han har akt pa mandag istallet.

Massa massa grattis till Erika ocksa som fyller systembolaget idag! Jisses va gammal jag ar nu, hon ska ju typ bara vara 13 eller nat... :)

en av de mest obekvama timmarna i mitt liv...

Ja herregud, jag sitter fortfarande har och skrattar at den otroligt pinsamma lunchen som jag just lidit mig igenom.
Jag och Matilda tyckte att vi borde integrera oss lite med andra utbytesstudenter har i Nottingham, sa vi bestamde oss for att ga pa en anordnad lunch som skolan skulle fixa at oss utbolingar. Vi var nojda och stolta over att fa mota lite nya roliga manniskor, och pa kopet fa lite mat i magen.
Lunchen borjade klockan 13 och vi kom exakt i tid, valdigt svenskt av oss. Med andra ord var vi saklart forst pa plats. Vi var inte helt sakra pa om vi hade kommit ratt eftersom det var sa tyst i rummet, men efter en stund oppnades dorren och en kille i 30ars aldern oppnade och slappte in oss. Dar inne i det valdigt vita och trakiga rummet fanns en till kille i typ samma alder som den forsta. De halsade oss valkomna och vi kallpratade lite, med betoning pa kall...De var bada nya med den har sortens arbetsuppgifter och det marktes att de var lite vilsna. Men vi pratade lite och efter ett tag rullade det in nagra fler studenter. Tillslut satt det tva svenskor, en irlandska, en fransyska, en hollandska och en portugisiska runt bordet. Plus de tva nervosa engelskmannen. Ingen vagade sig pa maten och de stackars killarna visste inte riktigt vad de skulle ta sig till. Alla satt mest och tittade pa varandra och log artigt... Jag tog till sist mod till mig och hamtade lite mat (som faktiskt var himla god) och da foljde resten av tjejerna efter.
Men halla, tanker val ni, det dar ar val inte sa farligt! Na det ar det inte heller, det pinsamma kommer nar alla tagit sin mat och vi ska sitta och konversera. Det var namligen sa att den har tjejen fran Frankrike var den som pratade mest, vilket var synd eftersom man inte forstod ett ord av vad hon sa! Man fattade knappt att det var engelska som kom ur hennes mun. Hon stallde en fraga till mig och Matilda och trots att vi bad henne upprepa fragan sa forstod vi absolut ingenting. Sa vi log bara, och nickade. Men det var uppenberligen inte ratt reaktion, for hon sag valdigt forvanad ut. Det jobbiga var att det var helt knapptyst i rummet i ovrigt, sa nar ingen pratade sa var det verkligen TYST. Det ar i sadana situationer som det ar svart att halla sig for skratt, vilket inte direkt gjorde saker och ting battre. Nar vi antligen kom ut darifran sa tog det ca tre sekunder innan jag och Matilda borjade asgarva, det gick liksom inte att sluta skratta. I en timme hade vi suttit och kant oss allmant obekvama med fnissningar som bubblade upp i valdigt opassande situationer. Sa nar vi kom ut fran den hemska lunchen sa gick det inte att stoppa skrattet. Nu sahar ett tag efter sa har det mesta lagt sig, men helt plotsligt sa kommer det tillbaka och vi borjar skratta at det som antagligen var en av de mest obekvama timmarna i vart liv...

snart kommer han hit!

Imorgon kommer Jonas hit! Jag langtar sa himla himla mycket, tiden kan inte ga tillrackligt fort. Jag vill bara att klockan ska vara 19.55 imorgon sa att han landar har i mitt land och kan krama mig. Jag far helt enkelt plugga massor nu sa att tiden bara rinner ivag...eller nat.
Nu har jag precis varit pa forelasning om "fashion forecasting", alltsa om hur man genom undersokningar forutser nya trender inom mode. Det var helt okej, mycket av det var sjalvklart och mycket kunde jag sen innan. Den dar B-uppsatsen gjorde trots allt att man larde sig en del, for det har med observationer och kvalitatiava och kvanititativa undersokninger aterkommer helt klart i andra sammanhang. Vilket ju ar possitivt, att man efter allt det slitet faktiskt kommer ihag hur man gjorde och kan anvanda kunskaperna igen.

Naha, nu ska jag snart ga pa seminarium och sen ska jag...langta lite till :)

fredag

Nu ar det fredag och vi har varit pa en forelasning som vi egentligen inte behovde ga pa, vi gjorde det HELT frivilligt. Det ar val inget konstigt med det tycker ni, men till saken hor att den borjade klockan 9, pa morgonen. Jag gick alltsa upp kl 8 trots att jag egentligen var ledig och kunde sova hur lange jag ville (vilket brukar kunna bli liiite langre an till 8). Men nu slapade jag mig upp och gick och lyssnade pa var larare som var har fran Kalmar. Det var ratt trevligt, men mycket av det hade jag hort forrut nar vi hade henne som forelasare for typ ett ar sen. Men det kandes anda som om det var vart att ga, det var lite skont att fa hit en del av lilla Kalmar som jag faktiskt saknar ratt mycket. Eller det jag saknar ar val inte direkt sjalva Kalmar (aven om det ar en mysig stad) det ar personerna jag lart kanna dar som jag saknar. Jag blir alldeles bubblig av lycka nar jag tanker pa hosten nar jag far traffa dem igen, jag kan knappt vanta! Vissa saknar jag sa mycket att det ar omojligt att vanta anda till augusti innan jag far se dem igen, dar maste helt klart aterseendet komma tidigare an sa. Annars spricker jag! Men vi har ju en hel sommar daremellan som ska fyllas med en hel del vindrickande pa uteserveringar, asgarvande och en himla massa dansande :) Hur bra later inte det liksom?

Nu ska jag och Matilda snart ga och betala hyran igen...

skoldag

Nu har jag precis kommit fran ytterligare en ganska meningslos forelasning. Den har gangen handlade det om reklam, men jag tror inte riktigt att det budskapet som lararen hade nadde ut till oss studenter riktigt. Vi fick se nagra reklam filmer som lararen tyckte var snyggt gjorda, och det var de visserligen men jag kan inte saga att jag larde mig speciellt mycket. Men men, jag var dar och lyssnade i alla fall, sa nat kanske har fastnat.

Snart ska jag mota Matilda och vi ska ata lite lunch, sen ska jag har ett seminarium som jag inte fattar riktigt vad det ska innehalla (som vanligt). Klockan halv fem ska vi fika med var larare fran Kalmar som ar har och ska halla nagra forelasningar. Det ska bli kul att fa en liten del av Kalmar nar man ar sahar langt borta.

tillbaka i Nottingham

Nu ar jag tillbaka i England igen och det kanns forvanansvart bra. Idag hade vi en presentation och den gick super! Attans va skarpa vi var :) Att vi har flyttat gor dessutom saken annu battre, jag gillar verkligen de tjejerna jag bor med, himla gulliga ar de. Jag var ju inte direkt jatteladdad pa att aka tillbka hit, eftersom allt var sa mysigt hemma. Men jag maste saga att det ar kul att vara har, det har ar ju liksom ocksa hemma nu.

Men okej, jag ska vara helt arlig. Den storsta ANLEDNINGEN till att det kanns bra ar ju att han snart kommer hit, han den dar anledningen till att sa mycket kanns sa sjukt bra just nu. Sa ar de ju :)

bloggledigt

Nu har det ekat tomt på nya inlägg här ett tag, men nu är jag snart igång igen. De senaste veckorna har varit de bästa någonsin, det har varit så himla mysigt att vara hemma i Sverige. Det ska helt klart bli kul att komma tillbaka till Nottingham, men en stor del av mig vill helst stanna här. Det är irriterande att veta redan innan att något kommer bli jobbigt. Jag vet att jag kommer längta tillbaka hit väldigt väldigt mycket, och jag vet hur mycket det kommer påverka mina sista månader i England. Men samtidigt är det ju så att anledningen till saknandet kommer och hälsar på mig, vilket gör det hela så mycket lättare.

Du och jag Jonas.