en manad kvar

Nu borjar slutet narma sig, det ar bara lite drygt en manad kvar har i Nottingham. Som jag har sagt tidigare sa kanns tidesperpektiven valdigt konstiga har. For a ena sidan kannse det som om tiden har gatt jattesnabbt, och att en manad kommer ga sa himla fort. Men a andra sidan sa kanns den har manaden som ar kvar som en evighet, och att jag aldrig far aka hem. Jag langtar hem valdigt mycket just nu, eller det gar i perioder dar vissa stunder ar jobbigare an andra. Men pa det stora hela sa kanner jag att det har lilla aventyret garna far vara over nu. Egentligen ar det ju konstigt att det ar sa, for nu har ju allting antligen ordnat upp sig har och jag har lite koll pa allt. Kanske ar det just det som ar grejen, nu nar allt runt omkring mig ar lite lugnare an det var i borjan sa finns det sa mycket mer tid till att tanka. Det hann jag liksom inte med i borjan for da var det sa stressigt att fixa med allt som inte blev som man tankt sig nar vi kom hit. Nu har hjarnan lite mer utrymme for att tanka pa vad som finns dar hemma, och hur mycket jag saknar det. Bara sa ni vet det dar hemma, jag saknar er massor!