ett rosa litet band

Jag kollar på Rosa Bandet-galan. En gala som känns så viktig på så många olika sätt.

Idag finns det väl knappt någon som inte känner någon som blivit drabbad av bröstcancer. En vän, en syster, en fru, en flickvän. En Mamma. Alla är vi drabbade på ett eller annat sätt, om inte som den som fått en diagnos, så är vi det som en anhörig. Att en närstående får ett besked om denna sjukdom är fruktansvärt. Att vara den som får diagnosen är något som vi andra aldrig kan förstå. Vad vi däremot kan förstå är hur viktigt det är att finnas där, att stötta och framför allt fortsätta leva. Livet blir aldrig detsamma efter ett besked om bröstcancer, inte för någon. Men vad som är viktigt är att leva i nuet, både för sig själv och för den man stöttar. Vi finns här och nu och det måste vi ta tillvara på.

Jag lever och ler för dig varje dag. Alla stunder med dig är fantastiska.

Vi är många som tillsammans försöker göra vad vi kan för att få ett stopp på denna vidriga sjukdom. Med ett litet rosa band som bärs av många människor kan man komma långt.