han är så fin

Idag har jag och Jonas gått på stan. Han skulle nämligen köpa lite grejer inför sin innebandy-comeback...Det skulle handlas skor och klubba och han var så peppad att jag trodde att han skulle spricka.

Vi fikade innan det skulle shoppas men det var tydligt att Jonas inte riktigt kunde finna ro att sitta och mysa för allt han kunde tänka på var att få gå och inhandla dessa viktiga prylar.

Denna lilla shoppingrunda blev sen det roligaste på länge och detta trots att jag inte köpte en enda grej själv! Nej, anledningen till att det var så roande var att min kära pojkvän helt plötsligt blev som en liten pojke i en leksaksaffär, han hade gått från sina 27 år till cirka 12. Han verkligen lyste av glädje när han stod där bland alla innebandyklubbor och disskuterade för- och nackdelar med alla olika varianter av dessa plastsaker. Jag som inte fattade ett dugg log bara och var glad över att han hade haffat en försäljare som han kunde bolla dessa vetenskapliga åsikter med...

Jonas fullkomligen bubblade av lycka när vi gick därifrån med de nya fina skorna och den tjusiga rosa klubban. Japp, klubban är rosa och han var väldigt stolt över den precis när han köpte den, men efter lite eftertanke så kom funderingarna på om de andra grabbarna skulle acceptera den nya killen om han hade en ROSA innebandyklubba... Men oron la sig ganska snabbt när han kom fram till att detta problem lätt kunde undvikas eftersom han alltid kunde skylla valet på mig.

Nu har träningen pågått en timme och han har en timme kvar. Jag är rätt säker på att han kommer vara ett vrak när han kommer hem, det var ju ett tag sen han spelade sist... Men samtidigt är jag lika säker på att detta vrak kommer vara väldigt lyckligt.