att leva på hoppet ger knappast pengar på kontot

Då var det dags att ta sitt pick och pack och flytta från ön. Igen. Den här gången blir det Stockholm. Jag har nog insett att det här var oundvikligt men har hela tiden blundat för det. Mitt mål har ju varit att efter examen få flytta tillbaka til Visby och verkligen få bo där igen. Jag har betett mig som envishet personifierad och hoppats och hoppats på att det här jobbsökandet ska ordna sig till slut. Men när det knappt finns några jobb att söka så kommer det till en gräns när man helt enkelt måste ge upp. För min del så var det så svårt att acceptera det här att jag inte såg att jag faktiskt nåt den där gränsen. Jag levde i en bubbla och hoppades att de runt omkring mig skulle göra precis som jag, bara fortsätta köra på och hoppas hoppas hoppas på att det där undret skulle hända och ett jobb skulle komma flygande. Men så blev det inte och nu ger jag upp, helt frivilligt. Vi flyttar och så ser vi vad som händer. Ön finns ju alltid kvar och den kommer alltid vara den plats jag i hjärtat kallar hemma. Nu är det bara att se till att även borta blir bra.