som det bara känns när man är hemma

Det är en speciell känsla att vara hemma. Jag sover bättre, vilket är ett skänk från ovan just nu. Jag är mer avslappnad, hela kroppen blir liksom lugn. Sen är det ju den där känslan av att allt kommer lösa sig som infinner sig så fort jag tar stegen över tröskeln till det härliga lilla huset. Den dyker alltid upp och den är alltid lika välkommen. Det är som om kroppen och hjärnan reagerar på att det är här tryggheten finns, här kan inget hända mig. Mycket handlar ju om att det är här jag bodde förut, innan man skulle försöka vara vuxen. Det är mycket minnen som sitter i de här väggarna och de är mysiga att få känna av varje gång man kommer hit. Men det är ändå inte väggarna som gör att lugnet och tryggheten blir så tydlig just här. Det är ju de som fortfarande bor innanför dem som gör att allt nästan känns lite magiskt just precis här. För allvarligt talat, vad kan någonsinn vara bättre än de två? En mamma som inte kan hålla sig från godisskålen och som fnittrar som bara hon kan och en bonuspappa som köper rosor till mamman och skrattar högre och hjärtligare än ett gäng sockerkickade dagisbarn. Den kombinationen kan aldrig gå fel och det är inte konstigt att jag mår så bra här hemma i det härliga lilla huset.