da var man pa plats...typ

Ja jag sager da det. Nu var man alltsa pa plats i Nottingham.

Resan hit gick bra, forutom att stackars Matilda var fruktansvart flygradd. Som tur var sa var inte sjalva flyresan sa lang, men bara for att man landat sa ar man ju inte framme sa klart...det blev lite buss och lite taxi innan vi tva trotta och nervosa svenskor skulle hamta nycklar och betala forsta hyran plus deposition pa det kontor vi skulle hyra lagenhet ifran. Det tog ett bra tag innan vi fick kontakt med den kille som det var sagt att vi skulle fa hjalp av, men till slut satt vi dar, med massa packning runt oss och langtade tills vi skulle fa satta nyckeln i dorren till var lagenhet.

Men riktigt sa blev det inte... Killen som var kollega med hon som vi haft kontakt med under hela tiden innan vi kom hit berattar da for oss att var lagenhet inte ar "klar annu" och att de "maste fixa lite i den innan vi kan flytta in". Vi tycker saklart att det kanns lite konstigt, men vi ar sa trotta att vi bara hanger pa. Det visar sig att vi ska bo hemma hos chefen pa foretaget, men han ar tydligen i London och kommer inte hem forran dagen efter. Sa vi blir korda till den har lagenheten, och vid det har laget ar jag sa irriterad pa den har killen att jag vill sparka honom riktigt hart. Han ar sa fruktansvart mesig och jobbig och ska bara prata hela tiden, och vi ar trotta och valdigt lost. Det blir liksom lite for mycket.

Nar han antligen gatt borjar vi fatta vad som har hant. Han kunde inte saga hur lange vi skulle bo har, och inte heller varfor vi inte kunde bo dar det var planerat. Men vi var sa trotta att vi gick och la oss och bestamde att det dar far vi ta tag i imorgon.

Sa borjar berattelsen om min vistelse i Nottingham.