Jag saknar den dar flickans skratt, hur det far mig att bara bubbla over av gladje. For nar hon borjar sa gar det liksom inte att inte hanga pa och bara slappa loss allt garv som finns inombords.
Jag fick en lang stund med henne pa msn igar, och det hjalpte lite grann. Men det ar skrattandet jag vill at, och det blir ju inte detsamma nar man ar i olika lander och pratar genom varsin dator. Det blir helt enkelt inte samma sak.
Men om en manad sa ses vi igen och da ska jag krama henne och vi ska ta igen alla skratten som vi missat under den har terminen. Jag kan inte nog saga hur mycket jag langtar!
Jag saknar till och med att plugga till omtentor i Statsvetenskap med dig Nina, hur galet ar inte det.
Fina vanner ska man halla fast i, och du kommer inte loss nu, bara sa du vet.
No comments:
Post a Comment