tid att tänka

Jag behöver verkligen åka nu.
Jag kan inte fatta att det är fyra månader sen jag var där sist.
Det är så länge, så länge, så länge.
Jag har märkt att det faktiskt inte finns nån plats i världen (än så länge) där jag trivs bättre.
Där allt bara känns bra. Och tryggt. Och roligt.
Mycket beror nog på hur mycket härliga minnen jag har därifrån och en del av mig vill finnas i de stunderna jämt.
Men jag vet ju att det inte går. Saker och ting förändras, jag förändras, du förändras.
Det är inte så att jag inte trivs så som det är nu, för det gör jag.
Men vissa tider, vissa platser och vissa stunder är så speciella att allt annat bleknar i jämförelse. Jag tror att det var blandningen av allt det roliga och allt det jobbiga som gör den tiden så viktig för mig. Så här efteråt känns det som att det var då allt hände, det var då jag blev den jag är idag.
Jag kommer alltid sakna det.
Med ett leende.