oktober

Oktober är en månad som alltid känns lite extra. Jag vill inte säga att den är jobbig men den känns liksom på ett sätt som andra månader inte gör. Det handlar inte om att sommaren helt är över och att mörkret kommer närmare för varje dag, det gör mig ingenting. Nej, oktober är annorlunda för att den är rosa. Vart man än går påminns man om just detta och mina känslor inför det är alltid blandande. Den största delen av mig känner såklart värme och glädje över det faktum att bröstcancern har en egen månad och att det görs så mycket för att vi ska kunna forska fram ett sätt att bekämpa den pest som sjukdomen på alla sätt är. Men den lilla delen som finns kvar i mig blir varje år lika arg och ledsen av alla dagliga påminnelser om hur personligt allt det rosa är. För i grund och botten så ser jag inte bara rosa smycken och kläder och prylar, jag ser mamma. Min fina fina mamma som är den starkaste och mest underbara människa jag känner. Det är henne jag ser bland allt det rosa och jag kan inte låta bli att tänka på hur orättvist det är. Men som sagt så är den största delen av mig tacksam att det görs så mycket för att vi en dag ska kunna slippa den här sjukdomen och oktober kan återgå till att bara vara en vanlig höstmånad.

Så på tal om min fina fina mamma. Du är en förebild utöver det vanliga och jag är så stolt över att du är min mamma. Jag vet att jag sagt det förut men nu säger jag det igen: många är rädda över att bli mer och mer lik sin mamma ju äldre man blir. Jag kommer aldrig känna så för att få höra att jag dig är den finaste komplimang någon kan ge mig!

Den här låten är till dig mamma. Jag älskar dig.