jag och mina fjärilar

Det är konstigt det där. Med kärleken.
Man kan ju tycka att de fjärilar man känner fladdra runt i magen när man är nykär borde försvinna efter ett tag. Inte helt såklart för det vore tragiskt. Men man borde ju i och med att tryggheten i förhållandet växer låta några av de där vackra fjärilarna flyga vidare, att de liksom inte behövs längre.
Så är det inte för mig. Mina fjärilar har gjort helt tvärt om och bara blivit fler med tiden. Den nya förälskelsen med de pigga och nervöst fladdrande fjärilarna man kände då har nu ersatts med de ännu härligare men lite lugnare och harmoniskare fjärilarna som nu bosatt sig i min mage. Jag känner dem där ofta och blir då påmind om vilken tur jag har haft.