I'm not lost, I'm not lost, just undiscovered. And when we're alone, we're all the same as each other
Tuesday, March 3, 2009
man kan ju alltid hoppas
Det är spännande att se hur det fungerar på en arbetsplats. Alla arbetsplatser är så unika och alla löser (förhoppningsvis) sina uppgifter på så olika sätt. Att få sitta med på ett personalmöte och lyssna på alla problem och möjligheter som tas upp är verkligen fascinerande. Jag får chansen att sitta med som en fluga på väggen och bara ta del av vad de säger vilket jag lär mig otroligt mycket på. Man inser inte riktigt hur problematiskt det kan vara för fem stycken totalt olika personer att arbeta tillsammans och få det att fungera. Trots att de alla vill åt samma håll och har samma (förhoppningsvis) mål så kan det skilja så mycket i hur man vill nåt dit och vilket sätt man anser vara effektivast. Då jag tidigare bara haft arbeten som i princip bara inneburit att jag ska sitta på en viss plats under en viss tid och göra samma sak tills någon kommer och byter av mig så är det här en stor omställning. Här får jag se en så totalt annorlunda arbetsplats med ett helt annat sätt att arbeta och det gör mig så glad. Jag är så glad att jag någon gång inom en (förhoppningsvis) snar framtid kommer kunna få arbeta med något som känns utvecklande, motiverande och givande. Till skillnad från att sitta i åtta timmar och ta betalt för andras matvaror.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment