det som aldrig blev...

Jag tror att alla har nån sån där som de alltid kommer undra över, vad som hade hänt om... Det är jobbigt att känna så eftersom man faktiskt aldrig kommer få veta. Vad det än var som gjorde att det aldrig riktigt blev nåt det går inte att ändra, att ta bort och göra om. Det finns där som nåt irriterande inslag i ens liv som man ibland kommer att tänka på och undrar över, tänk om...

Jag har en sån, en sån som jag aldrig kommer glömma. Antagligen just för att det aldrig riktigt blev nåt, bara nästan. Vi bodde allt för långt ifrån varandra för att riktigt hinna lära känna varandra men ändå fanns det något där som jag alltid kommer undra över. Vad hade hänt om vi bott närmare varandra, om vi verkligen hade satsat, om allt hade varit annorlunda? Det här är längesen nu men vi hördes i och för sig för inte så länge sedan och då fanns det fortfarande en chans, men jag fegade ur, som vanligt. Nu har han träffat en annan och jag är glad för hans skull. Han är en jättebra kille och jag hoppas att hon förstår hur lyckligt lottad hon är. Att jag fortfarande tänker på honom är nog för att jag inte vet. Det hade varit annorlunda om vi satsat och sen insett att det inte funkade, då hade man vetat det och gått vidare.
Jag vet att det inte finns något jag kan göra nu i efterhand, och antagligen skulle jag inte göra nåt även om han fortfarande var singel. Man får helt enkelt tänka så att det inte var meant to be...